Finna tid

Ibland önskar jag att jag bara kunde flyta med. Att det inte bara är jag som lägger ner tid och hittar luckor. Varför kan ingen annan vara lika intresserad. Men det är kanske bara att inse. Det finns inte tillräckligt med intresse och tid hos alla :(

Hmm..

Asså, jag vet inte men...

Jag blir bara fundersam...



Det kanske är så att man ska lyssna på vad hjärtat säger?
Men ibland önskar jag att jag vore döv i så fall?!

Borde jag följa det som sägs??


Ny start?

Inatt fick jag en uppenbarelse.
En syn jag aldrig sett tidigare
men som andra redan haft av mig.

Med lite hjälp och en sömnlös natt
kom jag fram till detta.

Hur kan man skcika iväg ett budskap
utan att ens mena det?
Hur kan man ge andra ett intryck
av något man inte vet om.

Fråga mig in hur
men jag har tydligen lyckats.

Nu börjar vi om



*Två sömnlösa nätter kan föra fram kloka tankar*

När man var liten var allt bra!

När man är ensam är det mycket som händer.
Man går igenom sina tankar om och om igen.
Kommer på något nytt, eller något man missat.
Massa minnen dyker upp och saknad smyger sig fram.
Återblickar till då tiden inte gav några bekymmer.
Då det bara gick att krypa upp i mammas knä
så blev allt bättre och all tomhet försvann.

Men nu då? Vad gör jag med den tomheten som dyker upp?
Försöker bara gå igenom det, det måste ju ut.

Känne rmig gammal när jag säger det
men kanske är det sant?
Det var bättre förr :)


Du får inte knacka på min dörr...

... om du inte är beredd att komma in...

Det är lätt att visa ett ansikte utåt.
Det har jag byggt upp tidigare.
Lätt att ta fram och bra att ha ibland..

Varför ska det vara så svårt att ta tid till sig själv?
Att lugnt kunna sitta ner och tänka igenom saker och ting.
Varför blir det bara jobbigt?

Det är anlednigen till varför jag hatar att vara ensam.
Jag kan inte hantera det.
Jag blir stressad, rädd, ledsen.

Men jag måste ta mig tid.
Behöver tid.



(gammal bild med min originalfärg på håret)

Komplicerat

Varför ska man gör allt så himla komplicerat hela tiden?
Varför överanalysera allt?
Det blir ju bara så mycket svårare att flyta med och räta ut allt.

Ibland blir jag rädd för mina egna tankar  :/

Jag vill bara flyta med, bara leva, bara va.
Men jag lyckas bara förvränga allt.
Tänka i andra banor eller vilja att det betyder nått annat?
Jag vet inte!

Är det verkligen så att killar och tjejer har så svårt att förstå varandra ibland?
Eller är det bara att vi tänker olika och vill förstå olika?

Ja, mycket tankar blir det och oftast blir det bara fel i vilket fall.



Micke i köket :)

Jag, Micke o Erika gjorde Crepes igår i alla fall.
Gott blev det !



Överanalysera!!

Varför ska i stort sett alla tejejr överanalysera allt?
Jag menar allt från sms från pojken man håller på och träffar till vad dina kompisar menar med vissa miner?

Jag har nyligen varit med om att en kompis till mig blivit toknojjig över att killen hon har börjat träffa inte svara på hennes sms inom två minuter. Och jag sa till henne gång på gång att hon bara överreagerar. Visst, det tog en halvtimme utan svar och hon får dårdimpen. Då var det återigen bara att förklara att han kanske jobbar, inte har telefonen med sig eller bara upptagen för tillfället. Jag kunde inte fatta att hon var så orolig över det. Jag kunde inte förstå att hon kunde bli så nojjig över denna kille förrän jag själv hamnade i samma situation. Så nu har vi ombytta roller. Nu är det jag som blir ett nervvrak och hon som får vara den lugnande trösten.

Tankar som
- han är nog inte intresserad
- han tycker jag är jobbig som skriver
- han träffar säkert nån annan

dyker upp i huvudet på en och sedan blir man bara osäker. Man vet inte om man ska våga skriva igen eller kanske till och med ringa. Vad ska du skriva då?

Men alla dessa tankar är som bortblåsta när telefonen väl piper och Hans namn står i displayen.

Varför ska vi tjejer alltid göra en sån stor grej utav att en kille inte svarar när du ringer eller skickar ett sms???

Äntligen! Ett avklarat kapitel!

Nu har jag äntligen fått göra det jag skulle gjort för längesedan!
Nu är det gjort och det sitter där. Men med lite tid så kanske??

Ikväll har jag varit alldeles ensam. Vilket jag såå länge har fruktat.
Nån sa till mig att det är stress. Om man inte ensam kan sätta sig i soffan och läsa en bok. Då är man stressad. Andra tecken är om du inte kan stänga av mobilen eller msn. Utan man måste ständig vara tillgänglig. Det tyder också på stress. Dessa ord var nog bra för mig att höra. För nu har jag äntligen tagit mig samma och sitter ensam i min soffa och tittar på tv.  Det har tagit en stund att komma hit. Men nu har jag klarat av ett långt kapitel i mitt liv och behöver gå vidare, så då behöver jag även lite nya rutiner. Så jag har lagat mat och sett på tv.

jag

Nu sitter jag iofs här och bloggar samtidigt som msn är på. Men jag är ensam och svara inte på varken sms eller samtal just nu. Man kan inte göra allt samtidigt, utan får ta en sak i sänder. Många bäckar små lixom.

Nästa steg nu är att hinna med allt jag borde hinna med. Fast för det behöver jag ju få lite ledigt. För just nu ligger jag låångt efter. En ledig dag hade gjort så mycket. Det hade varit välbehövligt nu också efter två veckors ständigt slitande.

Nu ska jag stänga av här och gå in i en liten dvala tills imorgon då det är jobb nio på morgonen.

Så Tills Dess
Ha Det Bäst!

Måste, måste inte??

Vad vill jag? Vad borde jag göra? Jag vill så mycket men tiden räcker inte till. Jag önskar att det bara kunde dyka upp lite promblemlösning i huvudet nu! Fast det är väl i och för sig inte att tänka sig då alla mina hjärnceller försvann igår efter att kollegan tappat en stege i huvudet på mig. Snacka om att bli förvånad..

Jag vet en sak som jag borde göra. Något jag borde gjort för längesedan men som jag fasar för.
Något som skulle förenklat så mycket men är så svårt att säga.
Men nu börjar det gå för långt. Det börjar sabba mitt liv.

Varför drar man sig så mycket för att säga något? För att det kommer göra så ont?? Eller bara för rädslan av det oväntade?? Inte veta vad som komma skall. Och det värsta av allt,  detta är något jag måste göra, och måste göra själv. Inget jag kan ta hjälp utav mina underbara vänner för att göra. Det är det värsta. Så då står man där själv, sårbar och ingen som kan trösta en.

Jag är modig och så i många situationer men just nu är jag så feg så jag knappt känner igen mig själv.
Är det så det ska vara? Är inte mig själv längre?!

Sen kommer det såna där små glimtar som gör en så glad. Det kan räcka med ett litet ord eller en gest som lyser upp hela din vardag. Något som ger dig hopp på nytt men som lika gärna försvinner fortare än ögat.

Jag hatar denna jävla berg och dalbanan i mitt liv just nu.
Men jag tror jag vet vad som kommer stoppa den också.

Men det är även det som jag inte vill göra. Som jag vetat om i flera månader nu.
Det kommer göra såå ont!!


Kärlek eller ren desperation?

Hur vet man om en "crush" är ett intresse för en kille eller bara desperation.
Desperation till att man så gärna vill ha pojkvän att man aldrig slutar leta.
Man fastnar för "fel" sorters killar bara för att man inte orkar sålla ut.
Sedan gör man allt för att behålla honom, och det spelar ingen roll vad andra säger eller hur elak han är mot dig. För att för dig kan det bli en potentiell pojkvän. Helt plötsligt betyder dina vänners ord ingenting.
Det är då man måste inse att man inte är kär i någon utan bara desperat efter kärlek.

Det är då man måste förstå att det inte kommer fungera i längden.
Det är bara du som kommer må dåligt av det i slutändan.
Du kommer göra det yttersta för att göra allt för denne kille så att han någon gång kanske kommer tycka att du är intressant. Kanske till och med bli kär i dig.
Hur desperat låter det inte?

Det bästa är att helt enkelt klippa av kontakten med dessa idioter till killar och gå vidare.
Sluta ta emot mer skit eller bli sårad.

Undra om killar som dessa själva vet att dom får en att må dåligt?
Eller lyckas man dölja det såpass bra att dom tror att det fortfarande fungerar att skämta om sådant?

Ja ja. Jakten på kärlek får helt enkelt fortsätta.
Någon dag kanske jag märker hur kärlek ska kännas och sluta bli sårad av idioter.


Inspiration tack!!

Försöker skriva ner något bra här.
Slängde ihop kombinationen Ä-L-S-K-A-R och vips, det blev ett ord, Bra början. Men sen då? Försöker fokusera på att skriva något bra. Något roligt och intressant. Men jag behöver hjälp - Hej! Lite inspiration tack!

Försöker hitta den röda tråden i min text
Försöker skriva ner något kalssiskt.
Deleteknappen går varm och backspacetecknet börjar sakta men säkert tyna bort från tangenten.
Smarta och lustiga rim? Skulle inte tro det...

Stirrar på det tomma vita skrivarfönstret framför mig på skärmen. Öppnar upp mitt fönster för att släppa in lite frisk luft när jag tänker. Brukar bli bättre säger dom som vet. Men inte kommer det något vettigare på skrivarfönstret för det!?

jag

Men inte är jag arg för det ?!

Jag får helt enkelt sitta ner och vänta in min inspiration.
Sätter mig och letar kläder istället.

Så Tills Dess
Ha Det Bäst!

Tankar

Tankar?!
Vem delar DU dina innersta tankar med? Vem vet precis hur du tänker och vad du tycker?

Vem kan du berätta allt för?


För mig är mina innersta tankar riktigt dyrbara och det är ytterst få som vet om dom.

Den ena som vet allt om mig är min storasyster som alltid finns där i vått och torrt och min "frigolitsyster" sedan har jag ju även Världens Bästa Mia. Vi är precis likadana, där kan man verkligen säga att vi är tvillingsjälar =)


I alla fall. Som sagt. Tankar.

Jag har många gånger velat skriva ner mina innersta tankar och tycken här utan begränsningar.

Men då jag känner för många med ytterst dåligt temprament och sedan kan ju andra ta illa upp så struntar jag i det.

Det tjänar ju inget till heller att lägga upp dom här, där vem som helst kan läsa dom och sedan vända det emot sig.
Inte bra inte.


Jag skulle vilja dela med mig utav min tankar och erfarenheter.
Allt dumt jag gjort och alla tips jag fått lära mig.

Men än så länge får jag leva med att skära ner på det mesta och skriva ner mina tankar i dikter eller bilder.
Eller bara ge ut tips och trix utan att nämna namn. =)


Själsfrände

Själsfrände.
Ett litet ord, men med så stor betydelse.
En tro på att någon, någonstans, har nyckel till ditt hjärta och ditt drömhus.
Man behöver bara hitta dem.
Så, var finns den här personen?

Och om man älskar någon, och det inte funkar, betyder det att personen inte var din själsfrände?
Var de bara finalister i frågesporten "Lyckliga i alla sina dar?"

När man rör sig från åldersgrupp till åldersgrupp, och de tävlande blir färre och färre.
Blir då chansen att hitta sin själsfrånde allt mindra, eller ökar den?

Själsfrände - verklighet eller tortyrredskap??

Klaga!

Varför ska allt vara så himla jobbigt hela tiden.
Önskar att denna månad bara kunde försvinna, och det snabbt!

Massa problem har dykt mupp på vägen och det är bara att avverka dom en efter en.
Försöka se ljuset på andra sidan tunneln.
Nu ser det dock mörkt ut där borta.
Mer och mer och mer.

Vad mer ska man behöva ta?

Olika killar med samma yrke - samma kille?

Nu har jag precis kommit hem från en utbildningsdag på Rosenhäll.
Kan allt om liftar, kost, desinfektion och förflyttning nu i alla fall =)

Träffade två sköna tjejer under dessa dagar.
Alexandra som kommer jobba med mig i centrumgruppen i sommar.
Och Matilda som jag lär stöta på då och då.

Vi stod under lunchen idag och snackade om att man borde välja pojkvänner efter yrket dom har.
Alla tre har under tidens gång lagt märke till att det skiljer sig på killar som jobbar med praktiska arbeten, såsom byggarbetare och rörmokare, jämfört med dom som jobbar med pedagogiska arbeten, såsom dagisfröknar med mera.
Så vi kom i stort sätt fram till att killar som jobbar med praktiska arbeten inte är något att ha i största fallen.
Nu stämmer detta inte säkert på långa vägar i alla fall, men utifrån våra erfarenheter så har dessa killar inte varit något att ha. Killar som ignorerar en, struntar i att svara när man ringer och bara tager i ett förhållande.  Medans killar som jobbar med pedagogiska arbeten är lite mer känslosamma och inte lika kalla mot sina partners.

Givetvis så finns det undantag, men det är kul att kunna se likheten mellan olika killar fast med samma arbeten.

Undra om vi tjejer är likadana eller om vi alltid tar allt så himla seriöst?

Sedan har vi även detta med dejtande som totalt försvunnit från vårat land. Eller fanns det någonsin?
Kollar man bort över andra sidan atlanten så har man USA och deras first and second date.
Där killen bjuder med tjejen på bio, fin middag eller en båttur på sjön!
Finns inte dessa killar här i Sverige?

Hittar man en intressant kille här i Sverige så är det oftast på krogen man stöter på varandra. Eller tar reda på vad han har för mailadress så man kan adda honom på MSN. Där tar man upp konversationen så man slipper skämma ut sig om man inte bär mascara eller sitter i okammat hår. 

"Händer i helgen då?"
"Nej jag vet inte, fest tror jag. sj?"
"Ja, det blir nog så här också! :)  Ska du på någon rolig förfest då?"
"Ja! Ska grilla med några polare i parken, har du inget att göra så kan du ju titta förbi."
"Ska va med några tjejkompisar men kanske."
"Okej, men vi kanske syns eller så ses vi på krogen sen då?"
"Det gör vi nog :)  Puss!"
"Puss"

Så här kan det ju låta. Man träffas ute på krogen onykter flera gånger innan man bestämmer sig för att träffas på tu man hand, ensamma. Men går det då utan alkohol? I många fall är svaret nej, man blir för nervös för att vara tråkig nykter.
Jag vill ha USAs dejtande! Med middag och bio och allt sånt! Hade varit så kul att träffa någon förnuftig kille som inte bryr sig om ifall man är sminkad eller inte. Som inte bryr sig om man är nykter en lördag kväll istället för att festa hej vilt.

Men vem vet?
Jag kanske redan har träffat denna spännande man?
Eller så är det bara förhoppningar om att nån dag få göra det!
Den som lever får veta ;)

=S

Varför ge ett budskap
men mena ett annat?

Varför ge någon förhoppningar
när det ändå inte finns något att hämta?

Verkar inte så smart eller???

Bli nöjd nångång då!

Måste bara uttrycka mig som så att det är pissigt tråkigt att jobba på torp en vardag då inga har pengar!!!
Det finns absolut nada att göra =(
Jag och Patrik har gått och funderat på vad som ska göras och vad man kan göra.
Vi kom fram till...
Absolut ingenting!

Ja nu när det är sagt kan vi raskt gå över till dagens ämne =)
Varför kan man inte nöja sig med det man får?
Man borde vara nöjd med det.
Varför ska man alltid begära mer?
Speciellt gällande en själv.

Jag har länge strävat efter att få en kropp jag kan vara nöjd med.
Stolt över.
Men när får man den?
Aldrig skulle jag vilja säga.
För man hittar alltid något man vill ändra, förminska eller förstora.
Att få komplimanger över sitt utseende är ju alltid roligt.
Men det hjälper en inte till den perfekta kroppen.
Som jag nu efter mycket om och men kommit fram till inte finns!
Inte i dina egna ögon i alla fall.
I andras ögon kan du var jättefin och ha en perfekt kropp.
Men när du tittar dig i spegeln så ser du samma gamla bild där.
Dig själv - inte nöjd.

Men nu gäller det att ta tag i saker och ting.
Kan inte sägas nog så ofta!
Var nöjd med den du är.
Du är skapad för att vara sån, bli sån.
Våga vara den du är! För det är för den du är Vi älskar dig!


Tjo Tjing!!

Vänner!!

Är så glad att jag har vänner.
Nya och gamla!
Stora som små!

image302
(Är så glad över att vi tagit upp kontakten igen!!)

Jag fattar inte varför folk ska ha fördomar?
Jag får la umgås med vem jag vill?

Sedan fattar jag inte hur man kan låta sin ilska gå ut över någon annan?
Jag har gjort det många gånger, man ber om ursäkt.
En riktig vän förlåter!

Jag klarar inte av att ta emot mer stryk nu.
Nu vänder jag mig åt ett annat håll!
Bete dig som du vill!
För jag varken ser eller bryr mig!!!



image303

Äkta vänskap är den som kommer från hjärtat!
Och även om ni tjejer i laget är yngre så är ni äkta vänskap för mig!
För en sån sammanhållning vi har i laget har jag aldrig varit med om =)

Vill tillbaka till Danmark nu!!!

Så dålligt på...

Jag har aldrig varit den tjejen som haft ett bra tålamod.
Har aldrig varit  bra på att vänta på något eller längta efter någon.
Jag gör ofta allt jag kan för att det ska ske nu, hända något nu, nu, nu.
Jag är framfusig och vill ha ett svar direkt.
Veta om det kommer bli du och jag eller inte??
Oftast går det åt helvete!!
(ursäkta svordomen)

Men dom senaste månaderna, eller rättare sagt början av detta året, har jag lärt mig.
VIssa saker måste ta sin tid, måste få komma när det komma skall.
Andra saker sker fast du inte vill eller väntar på det.
Oftast är det "the bad things" som sker då.

Ibland önskar jag att man bara kunde spola fram tiden och vara förbered.
Veta i förväg vad som kommer ske i slutändan och handla efter det.
Varför slösa bort tid på något som ändå inte kommer bli som du vill.
Varför slösa bort tid på något som kommer gå åt skogen.

Ibland önskar jag att man bara kunde spola tillbaka tiden och börja om.
Tänk va många misstag du skulle kunna rätta till.
Rätta till det du sa till den där killen på krogen.

Men usch va tråkigt allt hade blivit.

Jag tror att det som sker, sker oavsett vad du gör.
Förr eller senare så kommer det som var menat dig fram.
Förr eller senare kommer du lära dig av dina misstag.

Men jag hatar verkligen att vänta på ett svar
ett tecken
på vad som helst!

Nu, nu, nu vill jag att det ska ske!!!

Litet

Tänk att något så litet
Kan göra en såå glad??


image267

Tidigare inlägg
RSS 2.0