Våga!

Ja  - Nej - Ja - Nej - Ja - Nej
 
Blir galen!
Varför kan jag aldrig bestämma mig?
Ena stunden känns det toppen, sedan är det precis som någon vänder på kronan.

Varför ska det vara så svårt?
Varför kan jag inte vara som förut?
Varför kan inte allt vara som förut?

Vill inte såra dig men har inget val
Ger jag inte tydliga tecken?
Kan inte du ge tydliga tecken?

Ingen vill ju bli sårad
Ingen vill ju gå tomhänt
Ingen vill ju bli snopen

I alla fall inte jag =/


Klump...

Nu är den tillbaka där. Den vill inte försvinna.
När ska man få gå vidare med att må bra?
Varför ska allt komma åter och när ska det vara färdigt.
Nu ska jag låsa in mig på toaletten där ingen ser mig.
Stänga mig inne. Klarar inte fler problem nu.
Klarar inte hantera något just nu!!!

...

Varför vågar man inte ta steget?
Vad är det som kan vara så farligt?

Mina känslor på ett papper?! =/

Jag försöker och försöker att skriva ner mina tankar på ett papper. Men det går inte. Vet inte vart jag ska börja ?!  Jag sätter mig med  papper och penna i handen, men sen då? Hur får man ner sina tankar på ett papper.

Just nu så känner jag ångest, vrede, sorg, tomhet.
Det känns som om jag aldrig blir glad. Och när jag väl blir det händer något nytt. Det mesta inte mitt fel, utan sånt som händer av naturens gång. Det är kortfattat ett skitstart på det nya året.

Vill inte släppa någon in på livet just nu. Förutom dom jag redan håller kär. Orkar inte lära känna några nya personer alls.

Givetvis är detta bara en periodfas som snart går över.
Jag får se det som så.
Det går över.

Förhoppningsvis snabbare än väntat.

Jag låter säkert helt patetisk just nu, tycker jag i alla fall när jag läser vad jag skriver.
Men på något sätt måste jag få ner mina ord  nånstans och spara så jag kan gå tillbaka och se senare.
Anledningen till att jag skriver här är att detta på sätt och vis blivit min dagbok, men en väldig offentlig sådan.
Sedan får man feedback av vänner och andra i samma situation.
Älskar att blogga. Och dom som inte gillar såna här inlägg borde inte heller läsa dom =)

Don´t!!!

image245

Gå tillbaka dit ni kom ifrån.
Orkar inte ta hand om er nu
Orkar inte prata om det

Varför svara du inte??

Världens största misstag?!

Livet måste ju gå vidare? Även om det är med en klump i magen.

Jag har nog aldrig ångrat något mer i hela mitt liv.
Världens värsta misstag! Tänk att något så litet kan bli något så stort?!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varför ska det vara så svårt att gå vidare?
Varför ska det vara så svårt att glömma.
Jag vill glömma allt men ändå inte.
På sätt och vis så har det ju varit en del av mitt liv
En viktig, stor del av mitt liv!

Just nu vill jag bara lägga mig under täcket.
Jag är trött.
När jag vaknar...
kan det inte då bara varit en dröm?

Blir så arg!!

Hatar verkligen när det kommer in gubbar som fastnat på stenåldern!
Dom som tror att vi tjejer ABSOLUT inte kan något om teknik och "killgrejjer".
Hur svårt kan det vara att låta oss försöka hjälpa till?
Eller lever dom kvar i den "gamla" tiden där vi  bara kunde städa och laga mat?!

Hade en gubbe som skulle köpa ett headset som han skulle kunna använda när han körde motorcykel.
Jag var då inte helt säker på vart den låg så jag frågade min kollega, han tog fram den och skulle precis gå och käka när gubben rycker tag i honom och säger (ordagrant):
- Men då vill jag ha hjälp utav killen istället!

Fatta att man sjunker så långt ner det bara går!
Fatta att man bara vill skrika åt gubbj*veln att funkar det inte med mig kan han lika gärna gå ut ur butiken!!!

Fanns inte så mycket annat för mig att göra än att gå undan och låta min kollega ta hand om honom.
Det var en sån där typisk grinig gubbe som inte hade gett sig förrän han hade fått rätt!

*ARG*

Dåligt minne...

Jag har ett sånt fruktansvärt dåligt minne, Och i torsdags när jag åkte till IKEA med en kompis för att handla bra-att-ha-grejjer till lägenheten, så pratade vi om minne bla. Tänk så mycket man kommer ihåg ändå. Mitt äldsta minne är från när jag är runt 2 år och ramlar utför grannens trappa (ONT). Och så gnäller man för att man inte kan komma ihåg en liten grej.

Men så tänkte vi på det. Om man inte kom ihåg något alls! Om man fick fel på sitt kortminne. Då skulle ju en diskussion gå ungrefär så här:

- Hej, mitt namn är Sandra
- Hej Sandra, Jag heter C
- Vad ska du göra idag då?
- Jag tror jag ska till stan en sväng
*tystnad*
- Hej, mitt namn är Sandra
- Hej Sandra, Jag heter C


OSV.

Gud va innehållsrik diskussion man hade haft =/

Så det är tur vi har minnet. Även om man inte kommer ihåg allt så kommer man nog ihåg vart man är på väg när man är ute och kör...


Dags att ta tag i sitt liv?

Nu kanske man ska börja utmana ödet.

Jag är en tjej på 22 år och som för första gången i mitt liv ska bo och sköta mig helt själv. Vaddå att utmana ödet? Jag måste sluta upp att bry mig om dig. Du får ju göra vad du vill. Försöker bara hålla mig sysselsatt så jag slipper tänka på dig eller någon annan. Tänk om man kunde snabbspola sig igenom all pina. Men sedan, om man tänker om, va tråkigt livet hade varit då. Inget lidande man kommer ihåg, utan bara lycka. Man hade säkert gått under, eller blivit helt crazy i huvudet?!

Jag måste rycka upp mig och leva livet som det är just nu, annars kommer jag någon gång ångra mig.

DU får göra precis va du vill med ditt liv.
Men just nu HATAR jag dig!

Vilken upplevelse.

Kommenterade nyss ett inlägg på Karin Olofssons blogg, där hon skrev att man lär sig något nytt varje dag. Vilket är hemskt sant Karin!  =)

Kom då att tänka på min underbara systerdotter som nyss fyllt ett år. För ett tag sedan så ändrade jag och syrran hennes vagn så att istället för att hon satt och stirrade på oss så tittade hon nu rakt framför sig. Vi sa det att det hon ser nu är förmodlingen första gången hon ser det. Tänk vilka uttryck du måste få, och vilken upplevelse det måste vara!

Tänk dig själv om du nu skulle öppna dörren och gå ut i höstens fina väder (hörde nämligen på vädret att hela Sverige skulle ha uppehåll!) och se allt för första gången. Man hade ju blivit trött bara efter några steg på grund av alla intryck och saker du ser - för första gången!

Bara det där att - Oj titta! Ett träd - sten - kant - humla - gula,gröna,oranga,röda löv - moln - sol - regn - människor i massa olika kläder - hus - asfalt - bil - buske - grus - ja listan kan göras huur lång som helst.

Vad hade du velat uppleva igen - för första gången?

Kan lika gärna köra in i berget...

Ta det lugnt, bara en tanke som slog mig i morse när jag körde bil tioll jobbet.
Men kom på att det är det inte värt det.

image182

Har ju så många som älskar mig, så varför köra hans bil in i väggen för något han säger?
Jag fattar inte att man kan bli så ledsen för något man var enig om.
Har nog aldrig känt mig så här nere.
Och det värsta är att man måste stå bakom disken på jobbet och le till alla kunder när man mår skit!
Vill bara hem och packa färdigt och dra!!!

image183

Mitt hjärta är mycket annat än helt just nu..
Det är tur att jag har så många som bryr sig om mig och så många som erbjudit mig boende när han igår kasta ut mig. Men sånt är livet.

" Detta är bara en lite del inför den stora prövningen"
Sagt av min kloka kompis igår när det var som värst =(

Älskar er alla mina goa vänner!

Vem e du?

Jag börjar få några fler som läser min blogg.
Och Gud vad kul jag tycker det är.
Det värmer varje gång jag loggar in och ser att jag fått en kommentar.

SÅ givetvis blir jag lite nyfiken.
Vem är du som läser?
Och hur har du kommit hit?

Svara jättegärna. Blir väldigt glad för en kommentar.
Kan bli en väldigt rolig läsning =)

känslor?!

Vad är det som händer?
Varför?

Önskade att allt kunde vara så lätt ibland.
Att man slapp såra någon.

Varför dessa tankar och viljor?
Vill inte skada någon.

Perfekta kvällen?

Jag har länge funderat på att en kväll när C inte är hemma, att jag skulle sätta mig framför en bra film med lite  och en stor flaska    och tillsist även ha en skål med .

Det hade varit den perfekta kvällen??? Bara unna sig det som är så gott och bara kosa ner sig i soffan ensam, För ibland känner jag att jag behöver vara ensam och bara rå om mig själv. Är det något ovanligt i ett förhållande?

Häromkvällen var en så kväll. C skulle till en kund och inte komma hem förrän sent. Jag slutade fem och det var en trevlig fredagskväll. Jag tänkte att jag äntligen skulle unna mig det allra godaste. 

Sedan kom jag på det själv. Inte att det alldeles onyttigt (för det vet jag att det är) utan att jag hade mått förbaskat dåligt efteråt. JAg hade ju haft sån magont så jag vet inte vad! Sedan hade jag känt mig som världens onyttigaste personen i världen för tillfället, Så kvällen förde istället med sig en popcornpåse och hemmagjort mineralvatten.

         

Olycklig?

Varför återkommer dessa förbaskade drömmar?
Är det något jag saknar?

Finns det någon som kan tyde drömmar eller som kan få dom försvinna?

Du återkommer hela tiden, varför?
Du kommer alltid finnas i mit hjärta!

Förbannat!!

Kan inte släppa drömmen inatt.
Och gud vad jag önskade att det var så.
Tänk om det kunde vara som då, va härligt det var!

Men jag vågar inget säga till personen.
Vad jag önska att jag vågade...

Vad ska man göra om man över allt annat ville ta kontakt med en vän som hatrar en?
Hur ska jag kunna prata om det jag känner när h*n inte kommer lyssna?
Hatar mig själv för det som hände!!!

BLÄÄ

Tråkigt

Man möter mycket knepigt folk när man står så här i butik.

Var nyss inne en mor och en son där modern pratade för sonen.
Han fick inte en chans till att förklara vad han ville ha.
Tycker bara det är så tråkigt när föräldrarna blir överbeskyddande och daltar med ungen.
Ungen blir väl till slut värsta mobboffret.

Sedan har man de folk som kräver pengarna tillbaka när dom krossat displayen på sin ipod tillexempel...
Hur rätt står det i huvudet då???


Förresten!
Hade världens knepigaste dröm inatt.
Tänker inte berätta det då fel människor kan ta illa upp.
Men hur verklig kan en dröm bli egentligen?
Hur många av er tror att vissa drömmar man har blir sanna?

Drömmen i natt var så sann så jag vet inte vad jag ska tro.
Vi får väl se hur det slutar.
Är rädd bara att om den slutar som i drömmen kommer en bli väldigt sårad.

...

Hoppas du bryr dig.
Hoppas du gillar mig ändå.

För jag orkar inte längre.
Vill vara din vän men jag orkar inte tävla längre.

Hoppas du tänker på mig.

Älskar ju dig!

Vill ju ha dig som vän!

Men jag orkar inte tävla längre.
Orkar inte bry dig.
Det kan gå först.
Det är väl viktigtare för dig.
Det är väl mest likt dig!


Fan!

Varför känns det så?
Varför känner jag mig så?
Vill ju också var med?
Vill ju var lika mycket jag med!

Jag förstår inte?!
Vad gör jag för fel?!

Jag orkar inte tävla med dig längre!
Behåll det för dig själv!

Livrädd!!!

Så var det. Nu är vi nära ett husägande... Usch, känns lite läskigt men ändå roligt på något vis!!! Ska upp till huset imorgon kväll igen och kika innan vi bestämmer oss. Men man kan ju säga att huset är reserverat till oss. Spännande värre. Funderar på om vi verkligen har råd att lägga massa pengar på ett hus just nu?!?! Hmmm... Sitter och funderar på hur jag ska kunan göra om där uppe också. Har en fantasi om köket, så om inte christian spolar bort den hel så kanske jag kan få igenom det, men först och främst handlar det om pengar.

Tänker - "Kan man verkligen få precis allt man vill ha?" Svår fråga, tufft svar.
 
-"Nej, men ändå ja på ett sätt" Det beror ju på hur du satsar dina pengar. Hur lång tid i livet du har. Hur länge du vill vänta. Jag är rädd att jag en gång ska vakna upp och förstå att jag gjort mitt livs värsta misstag. Struntar vi i det här huset och väntar på något annat så kanske vi kommer ångra oss. Vi är ju båda befästa i huset. Vi kan båda se förändringar som vi vill göra. Jag är rädd för att om vi inte tar huset så kanske någon annan får det och gör det till en kanonsucce, till ett super fint hus!  Jag är rädd för om vi köper huset och en dag när vi vill sälja det inte kommer få ut dom pengar vi räknat med, att ingen kommer vara intresserade av huset vi lagt ner så mycket själ i. Jag är rädd för att om vi köper huset och senare hittar ett annat mycket bättre, mycket finare hus. Vad gör man då? Vad gör JAG då?

Livrädd.. Glad... Ledsen... Upprymd... Exhalterad... Rädd...

Blir tokig. Kan inte tänka så mycket som jag gör. Då kommer jag aldrig våga ta risker. Det ända jag känner nu är att jag vill köpa huset och göra det bästa utav situationen. För ändå, jag trivs ju i huset, och jag vill ju bo där. Det är bara att ge järnet. Ge järnet! Göra allt för att få det så trivsamt som möjligt. Kan det vara så svårt.

Är livrädd för andras intryck. Detta är inget jag kan erkänna öga mot öga för någon, men jag är livrädd för vad andra tycker och tänker om mig. Detta innebär inte att jag vill att ni som känner mig ska börja skriva massa positiva saker om mig nu. Jag vill skapa mig en egen uppfattning om vad ni tycker om mig, för jag har ju skaffat en egen uppfattning om vad jag tycker om dig! Men jag är livrädd för att få höra att det jag gör inte är bra. Att mitt kök inte är lika fint som ditt. För trots allt så har vi nog båda slitit lika mycket, men med olika resultat.

En röst i mitt huvud säger -"Skit i vad andra tycker om dig och dina saker, känn efter vad du själv tycker och stå fast vid det"

Fast jag kan inte neka till att jag inte tar in andras intryck och uppfattningar om sånt som berör mig. Och när det väl gäller mina grejjer eller mig själv så blir jag djupt berörd. Syns inte på mig. Men det känns som att jag hela tiden måste vara bättre eller likvärdig. Känns konstigt att inte kunna prata om det men jag lovar att det är otroligt skönt att få berätta det för er som bryr sig...

Men jag nämner det ännu en gång. Bara för att jag känner så här nu så vill jag inte att ni ska komma och tycka "synd" om mig och skriva saker till mig som handlar om mig att jag är bra m.m. Kommer bara kännas konstgjort då, som att jag tigger om uppmärksamhet.

Men just nu är jag rädd för det mesta. Händer en massa saker i mitt liv just nu. Flytt till vårat första hus?! Nytt jobb!!Nya vänner!! Krocken!!

Och på tal om jobbet. Jag är livrädd för att jag inte ska klara av det. Jag vet att jag kommer göra det och att det inte är något problem, jag har ju gjort det tidigare. Men innerst inne så dyker det upp en massa om... Om jag gör fel, om jag inte klarar det, om jag ångrar mig, om jag säger något dumt. Det skrämmer skiten ur mig rättare sagt. Har nog aldrig brytt mig om att prata med någon om detta. Har nog ingen sån vän jag kan prata om sånt här med, jo en, men du finns i Norge, långt borta... Men just nu känns att skrämmande...

Nu, något helt annat! På fredag bär det av till Kiel! Ska bli skitkul. Ska dit med fyra kompisar som jag trivs med och med pojkvännen så klart! Längtar jättemycket. Har varit bestämt sen mitten av februari någon gång. Så det har blivit en relativt lång väntan. Men det ska bli skönt med lite avkoppling...

Nu ska jag se på film litegrann.
Ha det gött!
Hej!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0