Livrädd!!!

Så var det. Nu är vi nära ett husägande... Usch, känns lite läskigt men ändå roligt på något vis!!! Ska upp till huset imorgon kväll igen och kika innan vi bestämmer oss. Men man kan ju säga att huset är reserverat till oss. Spännande värre. Funderar på om vi verkligen har råd att lägga massa pengar på ett hus just nu?!?! Hmmm... Sitter och funderar på hur jag ska kunan göra om där uppe också. Har en fantasi om köket, så om inte christian spolar bort den hel så kanske jag kan få igenom det, men först och främst handlar det om pengar.

Tänker - "Kan man verkligen få precis allt man vill ha?" Svår fråga, tufft svar.
 
-"Nej, men ändå ja på ett sätt" Det beror ju på hur du satsar dina pengar. Hur lång tid i livet du har. Hur länge du vill vänta. Jag är rädd att jag en gång ska vakna upp och förstå att jag gjort mitt livs värsta misstag. Struntar vi i det här huset och väntar på något annat så kanske vi kommer ångra oss. Vi är ju båda befästa i huset. Vi kan båda se förändringar som vi vill göra. Jag är rädd för att om vi inte tar huset så kanske någon annan får det och gör det till en kanonsucce, till ett super fint hus!  Jag är rädd för om vi köper huset och en dag när vi vill sälja det inte kommer få ut dom pengar vi räknat med, att ingen kommer vara intresserade av huset vi lagt ner så mycket själ i. Jag är rädd för att om vi köper huset och senare hittar ett annat mycket bättre, mycket finare hus. Vad gör man då? Vad gör JAG då?

Livrädd.. Glad... Ledsen... Upprymd... Exhalterad... Rädd...

Blir tokig. Kan inte tänka så mycket som jag gör. Då kommer jag aldrig våga ta risker. Det ända jag känner nu är att jag vill köpa huset och göra det bästa utav situationen. För ändå, jag trivs ju i huset, och jag vill ju bo där. Det är bara att ge järnet. Ge järnet! Göra allt för att få det så trivsamt som möjligt. Kan det vara så svårt.

Är livrädd för andras intryck. Detta är inget jag kan erkänna öga mot öga för någon, men jag är livrädd för vad andra tycker och tänker om mig. Detta innebär inte att jag vill att ni som känner mig ska börja skriva massa positiva saker om mig nu. Jag vill skapa mig en egen uppfattning om vad ni tycker om mig, för jag har ju skaffat en egen uppfattning om vad jag tycker om dig! Men jag är livrädd för att få höra att det jag gör inte är bra. Att mitt kök inte är lika fint som ditt. För trots allt så har vi nog båda slitit lika mycket, men med olika resultat.

En röst i mitt huvud säger -"Skit i vad andra tycker om dig och dina saker, känn efter vad du själv tycker och stå fast vid det"

Fast jag kan inte neka till att jag inte tar in andras intryck och uppfattningar om sånt som berör mig. Och när det väl gäller mina grejjer eller mig själv så blir jag djupt berörd. Syns inte på mig. Men det känns som att jag hela tiden måste vara bättre eller likvärdig. Känns konstigt att inte kunna prata om det men jag lovar att det är otroligt skönt att få berätta det för er som bryr sig...

Men jag nämner det ännu en gång. Bara för att jag känner så här nu så vill jag inte att ni ska komma och tycka "synd" om mig och skriva saker till mig som handlar om mig att jag är bra m.m. Kommer bara kännas konstgjort då, som att jag tigger om uppmärksamhet.

Men just nu är jag rädd för det mesta. Händer en massa saker i mitt liv just nu. Flytt till vårat första hus?! Nytt jobb!!Nya vänner!! Krocken!!

Och på tal om jobbet. Jag är livrädd för att jag inte ska klara av det. Jag vet att jag kommer göra det och att det inte är något problem, jag har ju gjort det tidigare. Men innerst inne så dyker det upp en massa om... Om jag gör fel, om jag inte klarar det, om jag ångrar mig, om jag säger något dumt. Det skrämmer skiten ur mig rättare sagt. Har nog aldrig brytt mig om att prata med någon om detta. Har nog ingen sån vän jag kan prata om sånt här med, jo en, men du finns i Norge, långt borta... Men just nu känns att skrämmande...

Nu, något helt annat! På fredag bär det av till Kiel! Ska bli skitkul. Ska dit med fyra kompisar som jag trivs med och med pojkvännen så klart! Längtar jättemycket. Har varit bestämt sen mitten av februari någon gång. Så det har blivit en relativt lång väntan. Men det ska bli skönt med lite avkoppling...

Nu ska jag se på film litegrann.
Ha det gött!
Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0