*SANDRA*

Vet inte om jag använt den rubriken förut, men nu är det verkligen över. Känns precis som jag blivit överkörd av en ångvält eller likande.

Kom precis innanför dörren efter två dygn på näl. I tisdags, nyårsdagen, fick jag akut åka in till Näl för den smärtan jag har haft i magen i några dagar. Nu blev den outhärdlig. Cilla var så himla underbar och gav mig skjuts till Näl och väntade med mig på akuten och var med mig hela tiden. Jag var så snurrig och nervös så jag hörde knappt hälften av det som sades av läkaren. Det ända jag kunde höra och som fastnade i huvudet var operation.

Igår på förmiddagen var det min tur. Jag rullades ner till operationssalen i min säng och sövdes. Det var väl, om man kan uttala sig på det sättet, det roligaste på operationen. Snacka om en billig fylla. Det var spännande att se hur länga jag klarade att stå emot sömnmedlet som pumpades in i mina blodådror. Tror att det knappt tog en minut innan jag stensomnade.

Hela dagen igår gick åt att sova ruset ur mig. Kan inte fatta att man kan vara så trött, men gud så härligt att bara få sova bekymerslöst. Blev ju givetvist väckt några gånger utav läkare som titta till mig. På kvällen kom Cilla, Pia, mamma, Anneli och Emma och hälsa på. Jättehärligt att slippa vara ensam, även bara för en stund.

Men nu har jag äntligen kommit hem. Ska sätta på en bra film och mysa ner mig i soffan. Det ända jag saknar nu är min vetekudde som exet skulle vara så gullig att leta upp och någon att krama om. Förhoppningsvis kommer någon att krama om till kvällen. Annars klarar jag mig bra med katten =)

Nu ska jag vila min mage..